Close Up-Båten och annat smått och gott

Jag lever! Jag har bara haft så jäkla mycket jobb de senaste dagarna. Jag hoppade ju på Close Up-Båten i torsdags och såg massa asbra punkband! Jag var satans trött på torsdagen och vandrade i princip bara mellan scenen och hytten för att vila lite mellan spelningarna men dagen efter festade jag till det lite istället. Alla band var fan snorbra. Trubbel, Sista Sekunden och Körsbärsfettera hade jag aldrig sett live förut och de imponerade som fasen allihopa. Mimikry, Asta Kask och Kristet leverar ALLTID. Dessutom ställde Troublemakers in och ersattes med Johan Johansson och Fas 3. Jag har aldrig sett Johan Johansson live och fangirlade lite. Sjukt kul att få se Skattefria Dunken live också, med Krymplings alltså. Fan vad nöjd jag är. Jag håller på med ett litet reportage från båten som jag lovar att länka till när det är färdigt. I det får ni mer och roligare info!


Efter båten har mitt liv bestått av jobb på Shock och jobb med Access: Rock (som kunde skötas från sängen hela dagen igår). Jag har även hunnit med att ta en bira med Disco (katten alltså). 

Idag är jag ledig från jobbet för att jobba med bilder osv från kryssningen men så hade vi inbrott i butiken inatt så jag har behövt åka in tidigt imorse och städa upp diverse glassplitter och så. Nu är jag hemkommen, har käkat och ska äntligen ta tag i det jag egentligen behövde göra idag. Det var den dagen, liksom. 

Hoppas att ni får en bra måndag! Hörs snart igen.

Psst! På min instagram finns filmer från nästan alla gig på båten, och såklart massa annat kul och tråkigt. Jag heter photobytottie.

Nio dagar senare

Foto: Tina Persson (och så har jag redigerat lite) 
 
Vardagspusslet lämnade ingen tid över för bloggande de här senaste dagarna. Jag kan tänka mig att ni är jävligt nyfikna över hur det gick, va? Haha. Det gick faktiskt rätt bra. Jobb, jobb, photoshoots, mer jobb, annat jobb, en till photoshoot och festival och grejer... Det var hetsigt, men jag hann göra allt jag skulle. På bilden ovan ser ni resultatet från mitt "modellande". Jag HATAR verkligen att stå framför kameran och tycker aldrig att jag blir bra på bild. Tur att jag i alla fall har jävligt coolt hår och att vi råkade hitta en gravsten med mitt namn på.... Hehe. 
 
På fredagen tog jag i alla fall en paus från min fullspäckade vecka och gick på festivalen Drenched In Beer. Vilken jävla awesome kväll alltså! Doojiman & The Exploders och VCPS var bäst och jag köpte massa merch och drack massa öl. Missade sista bandet för att jag behövde åka hem och sova innan jobbet dock. Värt. 
 
Resten av helgen bestod av jobb och dålig sömn. Vi fick finbesök från Göteborg och alla utom jag gick ut och festade. (Jag gick fan och la mig kl 21 i lördagskväll för att jag var så slut efter veckan).... Och på söndagen blev jag straffad i form av brutal ångest. Så vad har vi lärt oss av detta? Jag klarar av fullspäckade veckor men sedan krävs enorm återhämtning och ångest för att komma över det... Tydligen. Jag blir så frustrerad. 
 
Den här veckan har jag åtminstone inte bokat in mig på jobb varje dag, utan njuter faktiskt av två "lediga" dagar nu på torsdag och fredag. "Ledig" innebär ju alltås fullt fokus på praktik och skola och städning hemma och sådant. Jag bokade precis in mig på ett cykelpass följt av en halvtimmes core som inleds klockan 12 och hoppas få lite extra energi av det. Ja, jag är äntligen frisk nog och har kunnat börja träna igen. Så. Jävla. Nice.
 
Jag har enormt mycket att göra just nu med tre jobb, praktik och diverse andra egenpåhittade äventyr utöver det så tyvärr blir bloggen inte särskilt prioriterad. Det är en månad kvar tills jag är klar med skolan så efter det kommer jag nog att känna mig lite mer fri. Jag mår hur som helst lite bättre överlag just nu, men har fortfarande enormt dåliga dagar (i tisdags inledde jag t ex dagen på jobbet med en panikattack, woop). Jag jobbar vidare på't helt enkelt. Heja mig! 
 
Ikväll ska jag till Copperfields och lyssna på lite black metal. Fan så välbehövligt. Kameran blir min följeslagare!
 
Puss!

Mustasch på Shock

Vi hade Mustasch på besök i butiken i lördags. Det blev riktigt lyckat med mycket folk och många skratt. Av någon anledning började vi snacka om dialekter inne i "logen" (kontoret) och jag blev, i vanlig ordning, retad för att jag inte har någon lappländska kvar. Jag drog min vanliga ursäkt om att jag helt omedvetet börjar härma dialekter när jag hör dem och att min mamma faktiskt säger att det är för att jag är musikalisk och har lätt för att uppfatta olika nyanser och dylikt. Jag tycker att det är en rimlig förklaring. Det är ju verkligen högst ofrivilligt som jag har tappat min charmiga dialekt och jag skulle verkligen vilja ha tillaka den. Det skulle nog endast kunna hända om jag flyttade tillbaka dock, och det kommer förmodligen aldrig hända. Heh. 
 
Jag tog i alla fall lite bilder under dagen. Resten kan ni hitta på Shocks Facebooksida.
 
 
Visa fler inlägg