Riktigt jävla mycket vår

Precis när man hade börjat få upp hoppet lite om en välförtjänt varmare vår kommer haglet, snön och den hårda vinden tillbaka. Jag hann gå hem från jobbet utan jacka en gång, sitta på balkongen och dricka kaffe i solen två gånger, äta brunch på balkongen en gång och äta middag ute på balkongen en gång. Ett par dagars solsken var allt vi fick. Fast man får väl vara tacksam för det lilla? Egentligen är väl just instabilt väder det våren går ut på? Jag har bara blivit bortskämd med sol och värme de senaste åren sedan jag flyttade så här långt söderut. Nåja. Jag är inte bitter. (Men jag fryser). 


Har ni haft en bra helg? Jag fotade Wormwood och Pax Vobiscum på Coppan i fredags. Wormwood är mitt nya favoritband! Helt seriöst. Tyvärr fick det bli en tidig kväll för mig eftersom jag skulle upp och jobba dagen efter så det andra bandet hann jag inte skapa mig någon riktig uppfattning om. Jag knäppte mina bilder och sprang till nattbussen, helt enkelt. 

I lördags spelade ju Kiss i stan så vi hade totalkaos på jobbet eftersom alla i hela Sverige plötsligt ville komma in och köpa merch och nitarmband, kvällen till ära. Vi hann klämma in en liten photoshoot också så nu är alla i personalen på Shock Stockholm fotade. Skoj! Efter jobbet var jag helt slut. Jag och Martin bestämde oss att inte tjacka plåtar till Kiss för att vi hellre ville spara de pengarna än förmodligen bli besvikna. De två senaste gångerna jag sett Kiss har de inte direkt imponerat på mig. Jag är heller inget superfan ens från början, bör dock påpekas. Vi satt hur som helst hemma och lyssnade på bättre musik istället (Ja, jag skrev det, hehe) och sedan knallade vi ner till Saddle & Sabre och tog några bira där. 

Igår hade jag lite huvudvärk och ångest, vilket inte borde kunna kopplas till baksmälla eftersom jag inte drack mycket om kom hem i bra tid. Det var säkert stress, som vanligt... Jag kunde i alla fall kurera mitt dåliga mående på bästa sätt genom att Martin gav mig världens bästa dag. Han fixade seriöst brunch medan jag låg och sov. Vi avnjöt den tillsammans på balkongen och sedan tog vi en långpromenad i solen och pratade av oss lite om allt möjligt. När vi kom hem behövde jag redigera bilder och Martin städade och grejade hemma OCH fixade middag. Och jag bara satt med bilder i sex timmar innan jag behövde gå och lägga mig. Fan vad lyckligt lottad jag ständigt känner mig med denna fantastiska karl alltså. Han är ALLT.