Jag mår inte så bra just nu

Hela kroppen darrar, jag ser suddigt, är sjukt yr (det både snurrar och gungar) och det känns som att hjärtat slår utanför kroppen. Käkarna och tungan är så spända att det gör ont och axlarna sitter fastlimmade emot öronen och går inte att få ner. Periodvis känner jag ångesten smärta i bröstet och en stor del av tiden ser jag så konstigt att jag knappt ser någonting alls. Jag kan inte ens förklara hur det ser ut. Jag kan inte heller fokusera blicken på något. Det känns som att vilken sekund som helst kommer jag antingen svimma, få en panikattack eller dö. 
 
Så har min "stress- och ångestfria" vecka sett ut hittills. Jag har ingen aning om varför och jag har ingen aning om vad jag kan göra åt det. Den brukar ju försvinna, tids nog. Igår grät jag floder när jag kom hem. Idag har jag velat gråta hela dagen men inte fått ut några tårar. Som om alla tårar tog slut igår. Jag somnade gråtandes inatt. 
 
Jag tror att jag är inne i en period där jag känner mig ouppskattad och som att jag har för höga krav på mig (förmodligen bara från min egen sida) och att jag presterar och presterar men det är aldrig nog bra. Jag drömmer om jobbet varje natt och drömmarna är alltid jobbiga. Oftast går de ut på att jag är jättesen eller att andra personer, som jag inte jobbar med, sabbar för mig på olika sätt och gör så att jag inte hinner färdigt med saker. Jag känner mig inte direkt utvilad när jag vaknar, som ni kanske förstår. Dessutom brukar mina axlar, bröstkorg och övre rygg typ sitta fast när jag vaknar. Kan knappt röra mig när jag sätter mig upp i sängen. Och bettskenan till trots vaknar jag naturligtvis med ont i käkarna också. 
 
Jag känner mig helt värdelös. Och all ångest med sina fysiska symptom gör att jag känner mig oerhört svag. (Jag vet inte vad jag hade tagit mig till utan världens bästa pojkvän. Jag vet verkligen inte det.) När jag mår så här dåligt går all min energi åt till att det inte ska lysa igenom på jobbet. Detta medför att jag inte orkar med något annat. Så förlåt för att jag inte hör av mig eller svarar på sms, mail osv. Jag orkar bara inte just nu. Och tro mig, det dåliga samvetet över detta gör inte ångesten ett dugg bättre. 
 
Jag måste bara få rida ut det här lite och förhoppningsvis må lite bättre snart. Jag hoppas att det är okej. 
 
Tur att man är van. Typ?
 
 
#1 - - Grodan:

Styrkekramar 💜