Hälsan måste komma först

Igår grät jag i två timmar efter att ha tagit mig hem från jobbet och gymmet. Kombinationen av stress, nedstämdhet och att jag knappt hunnit träffa min bättre hälft denna vecka orsakade ett litet breakdown. Det blev för mycket helt enkelt. Och det är helt okej. Så blir det ibland. Jag har dock haft en del huvudvärk idag efter all gråt som kom ut, haha. 
 
Veckan har varit riktigt snabb hittills och jag har haft mycket att göra. Jag har inte hunnit vara hemma särskilt mycket och har haft mycket att tänka på. När jag inte hinner vara hemma och hjälpa till med exempelvis städning och matlagning eller få och ge lite kärlek påverkar det mig också. Som fan. Det är liksom ytterligare saker som pressas in på min mentala lista över saker jag inte hinner göra. Då växer paniken. Den helt onödiga paniken som jag bara inte kan bli av med. Idag har jag till exempel varit ledig förutom ett personalmöte imorse men jag har sprungit runt med andan i halsen, nedsatt syn, spända käkar och hjärtklappningar hela dagen ändå. För att jag ville hinna göra så mycket nyttiga saker som möjligt på min "lediga" dag. Så ytterligare ett dygn har snart försvunnit in i stressdimman och kommer aldrig åter. Fruktansvärt onödigt. 
 
Jag som har mått lite bättre under rätt många veckor nu börjar känna igen oroväckande signaler. Nu måste jag bromsa. Jag tvivlar på att jag någonsin kommer bli helt frisk och lika stresstålig som förut, så jag måste verkligen lära mig att hantera stress bättre. Jag vill absolut inte må så dåligt som jag mådde i oktober, den senaste gången jag var riktigt sjuk av stress. Det var inte roligt. Jag vill inte heller må så pass dåligt som jag gjorde för 4 år sedan då jag knappt kunde ta mig upp sängen på flera månader efter att ha rusat med huvudet före in i väggen under många års tid. Det är inte okej. Jag tycker inte att någon, någonsin ska behöva må så dåligt.
 
Stress är bajs. 
 
Ta hand om er så hörs vi av imorgon!
 
 
 
#1 - - Grodan:

Kram 💜

Svar: <3
Tottie