Längtar tillbaka till Los Angeles

Los Angeles. City Of Angels. L.A. Eller vad du nu vill kalla det för. Fantastisk stad i Kalifornien, hur som helst
 
 
Okej, nu kommer ett riktigt bildbombs-inlägg. Jag blev plötsligt så fruktansvärt sugen på att åka tillbaka till Los Angeles. Första gången jag var där var våren 2015 och det gills knappt för det var bara över en dag. I somras åkte däremot jag och Martin dit och bodde i West Hollywood i fem nätter och gorde vårt bästa för att hinna uppleva denna gigantiska stad åtminstone litegrann. Det är alltså från den resan dessa bilder kommer. 
 
Första morgonen vaknade vi kl 4 pga jetlag. Vi hade alltså redan hunnit ta ett morgondopp i vår alldeles egna pool (vi bodde i ett poolhus via AirBnb), duscha och fixa oss innan 7-snåret och begav oss ut på en morgonpromenad mot Sunset Strip. Här hade staden alltså knappt hunnit vakna och det var dessutom en söndag. Oerhört fridfullt och snyggt. 
 
Min snygga karl gömde sig bakom lite buskar. 
 
Tower Records är ju igenbommat nu för tiden men skyltarna finns kvar. När jag var i L.A första gången berättade en guide för mig om när han hade varit inne på Tower Records någon gång i början av 80-talet och vilka sjuka grejer och coola människor man kunde träffa där. Han hade exempelvis stött på någon som gick runt med ett lejon i koppel...
 
Legendariska Whisky A Go Go. Vi var bara här en kväll under vår vistelse och blev fan inte imponerade (vi kan dock ha haft rätt höga förväntningar). Det var inga hårdrockare på plats och trots att de hade någon slags open stage-grej där bland annat gitarristen från Skid Row var med och lirade började de köra något jävla hip hop-skit efter ett tag och vi var tvungna att fly till Rainbow istället.
 
Rainbow var däremot grymt. Vi käkade middag där en kväll och drack många Lemmy's. Personalen kallade mig för "The Doll" för att de tyckte att jag hade så fin klänning på mig (från Killstar naturligtvis, hehe) och ritade massa hjärtan åt mig på min doggybag som jag tog med mig. När vi gick dit igen några kvällar senare ropade personalen glatt till varandra att "She's back! The Doll is back!" hahaha. Jag älskade fan Rainbow alltså. Så himla synd att jag inte hann dit i tid för att eventuellt råka springa på Lemmy mellan turnéer...
 
Vi gjorde ju givetvis ett besök på Hollywood Boulevard också. Vi höll dock på att avlida av alla turister som flockades och rymde ganska fort iväg (dock är ju jag den största turisten av de alla som går runt med systemkamera, gopro och karta i högsta hugg hela tiden, haha). 
 
Det kända (eller ökända?) Roosevelt Hotel ligger också på Hollywood Boulevard. Här sägs det att bland annat Marilyn Monroe, Montgomery Clift och Errol Flynn spökar. 
 
Hollywood Walk Of Fame vill man ju faktiskt ha sett en gång, när man väl åker till L.A. Det är ju faktiskt lite coolt trots att det är överfullt av turister. Något jag verkligen kan rekommendera att göra var det vi gjorde när vi ledsnade på turisterna. Vi tog nämligen en Uber upp till Griffith Observatory där vi hade utsikt över typ hela stan och även hamnade ganska nära Hollywoodskylten.
 
På Melrose Avenue fanns det jävligt coola butiker att shoppa i. Rekommenderas!
 
Jag var tydligen blåhårig på denna resa, hehe. 
 
 
Farmers Market kan också vara värt ett besök. Det finns mycket att äta och titta på. Här ligger också The Grove, som är någon slags galleria fast utomhus (butikerna ligger ju alltså inomhus med mellan dem finns en superfin innergård med fontäner och grejer).
 
Det är alltid längre avstånd än vad man tror i denna stad. Det är inte heller lika tätt mellan caféer, pubar och restauranger som det kan vara i Sverige. Denna skylt trodde vi först var en hägring och för bra för att vara sant när vi törstande hade promenerat i värmen tillbaka till Melrose Avenue från Farmers Market, haha. Det visade sig vara en riktig pub och de hade asgod öl och mat. 
 
En dag i Santa Monica och Venice Beach är ett måste om du åker till L.A. Vi inledde dagen på Santa Monica och promenerade ut på piren och kollade runt. Sedan promenerade vi över till Venice Beach, som vi tyckte verkade falla oss bättre i smaken och åt frukost längs vägen (nu låter det kanske som att det är långt att gå men till skillnad från inne i L.A så är det verkligen inte det. Gör det bara!). 
 
Santa Monica Pier.
 
Santa Monica kändes lite mer som en familj/turist-strand som inte hade så mycket kul att se utöver piren. När vi närmade oss Venice blev det lite roligare saker att titta på.
 
Det berömda utomhusgymmet Muscle Beach Venice. Här var ju exempelvis Arnold Schwarzenegger och Danny Trejo stammisar då det begav sig. 
 
Min snygga beach boy, heheh. 
 
Längs hela strandpromenaden i Venice  fanns det gatuförsäljare och annat spännande att se. Det var mycket liv och rörelse och coola pubar och restauranger. Hit känner jag faktiskt en lite extra stark längtan just nu tror jag, haha. 
 
 
En bakfull morgon där jag fick min värsta panikångestattack hittills kände vi oss väldigt trötta. Vi gjorde då ett besök på Olvera Street, vilket är den äldsta gatan i L.A. Den är ganska kort och består till större del av marknadsstånd som säljer typiska turistgrejer som man har sett förut. Inte så himla spännande med andra ord. (Åtminstone inte för mig eftersom jag varit på kryssning längs kusten och sett exakt samma grejer till försäljning i både Mexico, San Diego, Santa Barbara, Long Beach...). 
 
Vi promenerade sedan vidare till Little Tokyo istället. 
 
Little Tokyo i L.A var nog bland det mysigaste vi upplevde under denna resa. Det är inte så himla stort men det finns massor av mysiga butiker och det hänger sådana här lanternor i hela kvarteret. Det spelade även väldigt stämningsfull musik. Supermysigt! Och så hittade vi en tuff restaurang där vi åt japansk tacos med tofu och konstiga mac n' cheese lollipops. 
 
Vi gjorde ett litet besök i Malibu också och åt frukost på stranden. Vi fattade dock inte riktigt hypen med denna strand och tyckte mest att det var sjukt jobbigt att hitta parkeringsplats.
 
Efter den frukosten körde vi upp till San Francisco längs Highway 1. Det var nog den coolaste bilresa jag någonsin gjort. Otrooooooooooligt vackra vyer med höga berg på ena sidan och hav och stränder på andra. Detta är något man bara måste ha gjort. Jag vill köra den sträckan igen fast åt andra hållet, alltså börja i San Francisco och sedan ta 2-3 dagar på mig för att kunna stanna på tuffa ställen längs vägen. 
 
Jag vill inte riktigt sponsra USA med ett besök nu under de kommande nästan fyra åren innan de förhoppningsvis har styrt upp sitt land lite bättre igen och tillsatt en ny president, men fa-an vad jag längtar dit. På fyra år lär man ju hinna planera en rätt storslagen resa i alla fall, eller hur?! 
 
Har du varit i L.A? Tycker du att vi har missat något fantastiskt? Berätta gärna och ge mig massor av tips! En dag ska jag åka tillbaka och upptäcka mer av denna stad som det känns som att man aldrig riktigt kan bli färdig med. 
 
Bonusbild på sjuka kaktus-goals (våra grannars tomt):
 
Bonus-anekdot: Vi hittade en så kallad speak easy (lönnkrog), (via någon hemsida) som hetter R Bar. Denna krog var så hemlig att man behövde ha ett lösenord för att komma in. Den låg gömd på en rätt intetsägande gata i Koreatown och man såg knappt var dörren låg. När vi hittade det som vi trodde var ingången stegade vi fram och knackade på. Då drogs en liten lucka åt sidan och ett skäggigt ansikte röt, genom ett litet galler, "password?!". Jag blev lite ställd, hahaha. Vi hade ju lyckats googla fram veckans lösenord och Martin besvarade frågan, varpå han öppnade dörren, lät oss komma in och tittade runtomkring sig som för att se att ingen utomstående hade sett oss innan han stängde och låste dörren bakom oss. Så. Jävla. Coolt. Haha.
 
Så jävla coolt ställe också. Det var inrett i riktigt piratstil (alltså så som man tänker sig att piratskepp skulle se ut) med röda sammetsväggar och massa schyssta ljusstakar och grejer. Bartendern var fantastiskt trevlig och en jävel på att blanda drinkar. Jag drack en av de bästa Bloody Mary's jag någonsin druckit (den bästa jag druckit var nog på White Trash Fast Food i Berlin). De brukar ha hårdrockskvällar på detta ställe också men vi hade ju givetvis time:at in en karaokekväll istället. Det var också underhållande. De sjöng mycket Abba av någon anledning. Hit ska vi definitivt tillbaka.