Mer ångest men även lite hästridning och bra livemusik

Denna vecka kickstartade jag med ångest, ångest, panikångest och lite mer ångest. En riktig mysmåndag med andra ord. Jag har nu haft denna vidriga ångest varje dag i en vecka. Jag är leds. Jag har endast Atarax och andningsövningar att tillgå och det hjälper inte särskilt väl. Jag tar ytterst sällan Atarax just av denna anledning, men när jag kände panikångesten komma blev jag desperat. Jag var ju på jobbet, liksom. Jag har sådan himla tur som har så gulliga och förstående kollegor och eftersom det var sjukligt lugnt idag, så här dagen innan löning, kunde jag ta tillfället i akt att uträtta en hel drös med administrativa grejer som behövde göras. I lugn och ro och i sällskap av hjärtklappningar, darrningar, värk i bröstkorgen, tryck över bröstkorgen och bortdomnade händer och mun inne på kontoret. Härliga tider! Ataraxen gjorde mig bara trött. Ögonen gick i kors, typ. 
 
Vad otroligt bitter jag är. 
 
Jag ringde i alla fall vårdcentralen och fick, chockerande nog, en tid redan på onsdag hos läkaren och på måndag hos psykologen som jag träffat enstaka gånger tidigare för att prata om stress med. Så nu ska vi försöka laga mitt stressade psyke i alla fall. 
 
Jag har även skrivit ner alla mina mentala att göra-listor i almanackan, dag för dag (jag förstår inte hur jag kunnat leva utan att göra så i flera månader, inte konstigt att jag får ångest....). Jag har planerat in träningspass för hela veckan och har bestämt mig för att idag är dagen då jag börjar äta ännu hälsosammare och röra på mig mer. Allt för att försöka må bättre. 
 
När jag kom hem från jobbet lagade jag mat, städade, diskade och hängde tvätt. Så nu känns det lite bättre i alla fall. 
 
Jag har fått mycket uträttat idag. 
 
Nåja. Nog med tråkigheter. 
 
Igår mötte jag upp syrran strax efter 8 på morgonen och åkte ut till ett ställe som heter Hållsta. Det ligger mitt ute i skogen en bit ifrån Norrtälje ungefär. Där ute fanns det islandshästar. Dessa fick vi rida på. Så himla mysig dag!
 
Vi var en grupp på ca 10 personer. Vi blev tilldelade varsin häst och fick gå in och rykta, sadla osv. Jag vet ingenting om hästar förutom att man inte vill gå bakom dem. Jag fick givetvis hjälp med sadel och tyglar och allt vad det heter. Jag har inte suttit på en häst på över tio år och har aldrig ridit själv, utan att ha någon som går bredvid och håller koll, så jag kände mig minst sagt som en nybörjare. 
 
Jag fick rida på en jättetrevlig häst som heter Hekla. Döpt efter en vulkan men lugn som en filbunke (tack och lov!). När vi var klara med alla förberedelser fick vi leda ut hästarna till ett ridhus där vi fick sitta upp och lära oss hur man styr. Det var otroligt mycket enklare än jag trodde. Åtminstone med Hekla. Sedan red vi ut i skogen i nästan två timmar. Trots att det var mulet och droppade lite från himlen var det bland det bästa jag gjort. Fyyyyyy satan vad mysigt det var! Vi bara red på ett led och småpratade lite mellan varven. Vi töltade även en hel del. Det var lite läskigt först, framför allt när hästen blev lite väl exalterad och hamnade i trav och det kändes som att man skulle skumpa av... Men efter en stund kände jag mig som värsta proffset. Heh. Efter ridturen fick vi sadla av, rykta och mata våra hästar. Så mysigt. Sedan bjöds vi på kaffe, saft, macka och bullar. Detta vill jag göra om!
 
Jag bjuder fan på dessa hemska bilder på mig själv. Ja, skinnpajen är det varmaste och mest vattentäta plagget jag äger (tydligen), därför var den på. 
 
 
 
 
 
När jag kom hem hann jag få ångest och vara stressad en stund, men det blev bättre när jag duschat av mig och tagit en öl. Martin hade nämligen köpt biljetter åt oss till Michael Monroe medan jag var borta på äventyr så det var verkligen bara att åka hem och sadla om (hehe) från hästtjej till partytjej och sedan dra iväg till Debaser. De var aaaaaasgrymma, som vanligt. Jag kände att den kvällen var precis vad jag behövde! Jag kände mig verkligen glad. 
 
Så lurad. Ångesten skrattade mig verkligen rätt upp i ansiktet idag. "Trodde du verkligen att du var glad? HAH! Jag ska allt visa dig!" är jag säker på att den skrek när den kom farande.
 
Håll tummarna för att jag mår bättre imorgon.