Tillbaka i Stockholm

Hej på er i vinterlandskapet! Nu har det  gått så långt att inte ens jag uppskattar snön längre. Vi tyckte liksom att vi hade det kyligt i Köpenhamn och så kommer vi hem till snö. Jag skyller min plötsliga förkylning på det kalla vädret nu så jag är lite extra bitter på det faktiskt. 

 
Hur har er påskhelg varit? Min har varit alldeles, alldeles underbar. I torsdags släppte jag alla tankar på jobb och drog till Köpenhamn. Vi träffade Andy och Kelli på flygplatsen och tog ett par öl ihop. De skulle till Montenegro och verkar ha haft det otroligt varmt och soligt. Jag träffade även en gammal gymnasiepolare som skulle till Talinn. Alla bara reser hela tiden, haha. 
 
Jag kommer att återkomma med en liten Tottie-turist-guide till Köpenhamn och berätta mer om vår resa när jag har redigerat bilderna jag tog, men jag kan bjuda er på några bilder från telefonen tills dess:
 
Flygplansöl/vin/drinkar på terminal 5!
 
Woohoo äntligen resdags!
 
Spegeln i hissen på hotellet satt i taket. Halvsmidigt när man ville checka hur man såg ut och så.
 
En av tre rockbarer vi besökte - Zeppelin Rock Bar.
 
Vi hittade bästa brunchstället EVER. Brunchade där två gånger under helgen, haha. (The Laundromat tror jag att det hette).
 
En av dagarna spöregnade det och vi åt hämtpizza och drack Tuborg i sängen som förfest innan High Voltage Rock Awards.
 
Sista dagen hittade vi denna pärla - ett tågkafé/museum med mysig inredning där man fick medalj om man drack tio stycken av deras egenbryggda öl. (Ja, vi kom därifrån med en medalj, hehe).
 
Uteserveringsöl på Pussy Galores Flying Cirkus. 
 
Vi besökte Christiania, blev kära i området pga sjukt mysigt och vill typ flytta dit, haha. 
 
Vår medalj från tågkafét.
 
De två turisterna. 
 
Vi hade det verkligen otroligt härligt och jag lyckades hålla mig relativt avslappnad hela resan. Förvånansvärt nog har jag lyckats behålla den känslan idag, hittills. Oerhört skönt och befriande. Jag har dock sovit exremt dåligt på grund av den här ovälkomna förkylningen som plötsligt dykt upp. Jag tror att jag har snarkat en del pga allt slem i halsen så stackars Martin har säkert också sovit dåligt... Imorse träffade jag en sjukgymnast innan jobbet. Hon sa mer eller mindre att hon inte direkt tror att hon kan hjälpa mig, utan att jag borde börja käka antideppressiva, sluta vara stressad och köra yoga. Typ. Jag grät en skvätt av frustration. Tyckte inte alls att hon förstod mig denna gång. Vi bokade dock in sex träningspass som jag ska gå på så får vi se vart det leder. Och så är det kallt och snöar.
 
Välkommen tillbaka till verkligheten, liksom.  
 

Livet fortskrider och tar mig till Köpenhamn

Det har varit en lite märklig vecka. Vi har haft besök av poliser flera gånger i butiken och många kunder vill ställa frågor och prata ut lite. Igår hade de ställt tillbaka vårt ena betonglejon så att det står på sin plats och inte är ivägknuffat. Blommorna som ligger på lejonen uppe vid oss börjar se lite ledsna ut. 
 
Det kryllar av folk på Drottninggatan, vilket gör mig glad. Det känns även som att en något försiktig stämning ligger kvar i luften. Folk är inte lika sura och stressade. Jag själv har faktiskt lyckats med konststycket att inte vara stressad på jobbet de tre senaste dagarna. Jag har dessutom upptäckt att jag, trots detta, har fått väldigt mycket gjort. Tjusigt!
 
Idag gör jag ett sista ryck inför en liten påskledighet. Jag är ledig från jobb men har varit uppe sedan innan 8 och skickat iväg några viktiga mail och så. Jag ska ringa alla samtal, svara på alla mail och göra färdigt så många ärenden som möjligt under dagen. Sedan packar jag och Martin varsin liten väska och sticker till Köpenhamn över helgen. Då ska jag prova en grej jag inte kan minnas att jag gjort på väldigt, väldigt länge. Jag ska försöka koppla bort mina jobb helt i fyra dagar. Jag ska inte kolla någon mail eller svara på något samtal. Jag ska fasen inte ens kolla min privata mail. Jag ska även försöka att inte titta på klockan. Jag vill bara vara i fyra dagar. Se nya saker, äta god mat och dricka god öl tillsammans med min favoritperson i hela världen. Låter det inte alldeles underbart?
 
För övrigt anser jag att man borde kunna typ "svara" på en annons och säga att man redan har bokat sitt boende i Köpenhamn och inte behöver se mer reklam för det SVÄMMAR ÖVER av både mail och riktad reklam på Facebook, i bloggen och på alla andra sidor jag besöker just nu med reklam för "billigt boende i Köpenhamn". Såå tjatigt. 
 
Ta hand om er!

Stockholm <3

Jag känner mig otroligt trött inombords. I fredags eftermiddag satt jag hemma och hade varit påväg in mot stan i flera timmar. Jag skulle in till Clas Ohlson på Drottninggatan för att byta ut patronen i vår Soda Stream och sedan skulle jag svänga förbi Systembolaget påväg hem. Anledningen till att jag fortfarande satt hemma var för att det dök upp en nyhet som behövde publiceras på Access: Rock. 
 
Medan jag gör mig iordning för att äntligen ta mig ut har klockan hunnit bli strax efter 15:00. Jag sneglar på datorn innan jag ska gå utanför dörren och ser att Martin har skrivit och frågat om jag är i stan. Jag svarar glatt att jag minsann precis ska dit och undrar om han behövde något eller varför han undrar. Då skriver han något om att en lastbil har kört på folk på Drottninggatan och jag blir alldeles iskall inombords. 
 
Jag scrollar genast igenom flödet på Facebook samtidigt som jag slår på tv:n för att se om det finns nyheter att titta på någonstans. Jag ser hur folk börjar fråga om nyheten stämmer och markera sig som säkra. Jag hör på Svt att en lastbil har kört in i Åhléns och att det ryktas om skottlossning i olika delar av stan. Jag plockar genast upp telefonen och slår in numret till Shock. Om mina kollegor inte redan visste om detta måste de genast meddelas. De hade förstås redan uppfattat vad som hänt och hade släckt och låst butiken, där de nu satt i mörkret och gömde sig. Lastbilen hade nämligen kommit körande rakt emot butiken och svängt av in på Drottninggatan precis vid oss, där den drog med sig ett betonglejon en bit och gasade upp för att sedan i rasande fart köra ner för hela gatan innan den till slut krockade in i Åhléns. 
 
Jag visste att Martin och syrran var på sina jobb långt bort från city och fick snabbt tag på båda våra familjer. Alla var okej. Följande tre timmar spenderade jag med att planlöst vandra runt i lägenheten med jordens panikattack som varade i nästan tre timmar. Jag lyssnade till nyheter, scrollade igenom mina sociala medier för att se så att alla skulle vara okej och hörde hela tiden helikoptrar och sirener precis här utanför. Jag hoppades att alla rykten om skottlossning var falska alarm och att gärningsmannen skulle agerat ensam och snart blivit gripen. Jag hoppades att skulle vara okej. Jag hoppades att det inte egentligen inte hade hänt. 
 
Så fruktansvärt, fruktansvärt hemskt. 
 
Jag har gråtit och gråtit, först åt hemskheten och det fruktansvärt onödiga i att oskyldiga människor ska behöva förlora sina liv i sådana fruktansvärda vansinnesdåd och sedan åt hur otroligt fint Stockholmarna har reagerat på den tragiska händelsen och hedrat offren och hjältarna som riskerade sina liv för att hjälpa till.
 
Vi hade stängt i lördags och idag kom jag till butiken för att städa iordning efter kaoset som uppstod i fredags. Det kändes vemodigt att gå längs Kammakargatan fram till butiken, där lastbilen tagit sats bara några dagar tidigare. Extremt blandade känslor att jobba vidare och återställa allt till det normala. Men vardagen måste gå vidare.
 
Det var många kunder och även poliser som kom in och pratade med oss om dådet idag. Många utanför på gatan stannade upp och tittade ner. Fotade Drottninggatan med sina telefoner. När jag slutade promenerade jag gatan ner och överväldigades av alla blommor, ljus och över hur otroligt mycket folk som var ute. Så fint. Så mycket kärlek. Och kärleken kommer alltid vinna över hatet. 
 
<3
 
Visa fler inlägg